Alla platser är redan tagna, på handikapp sitter några unga.
Men även deras ben kan ju vara tunga.
Håller krampaktigt i ledstång som börjat flagna. Chauffören trampar rejält på gasen. Håll i hatten!
Det är väl ändå själva katten. Ska man stå ut eller ska man gnälla.
Huvudsaken han håller i ratten och hans omdöme får väl gälla.
Nu är vi framme med bussen på destinationen Slussen.
Ut och knata på en gata så lång.
Mot tunnelbanan är många på språng.
Det gäller att kunna följa med steg så långa. Ändå blir jag passerad av många.
Då slår det mig att jag inte har så bråttom dom flesta dar. Behöver faktiskt inte stressa. Jag kan stanna upp och messa. Eller kanske lyfta blicken mot guldbron i viken eller båtarna på fjärden.
Ta vara på dom mjuka värden, som betyder mest för mig.
Det gäller kanske också dig.
